Startade min måndag tidigt. Simma följt av ett par kilometers joggningsrunda. Finns det något som rensar skallen som bra som ljudet av sin egen andning och takten fötterna slår i marken? tror inte det.
Sedan blev det hem och göra nyttigheter. Gigantisk skål musli och 2 äpplen, 2 ägg och 4 fullkornsmackor med philadelphia ost och tomat. Diskat, tvättat, dammsugit och ska nu snart ge mig på alla renoveringsprojekt här hemma. Mor min kommer på besök vid tre så kanske tillåter mig själv att hamna på soffan med underworld trilogin och rostade cashewnötter istället..
Dagen har gått fort måste jag säga, klockan är redan halv ett och det känns som jag hunnit alldeles för mycket. Stiga upp 6 har sina fördelar, men i en rätt händelselös period gillar jag att ha kvar en del grejjer att få dagen att gå på.
men å andra sidan har jag ett nytt hett avsnitt av true blood jag tänkte spara till middagen...

Kanske dags för mer hobbys helt enkelt.

Igen.

Underbar kväll var det. God mat, bra vänner, glatt humör... Allt var på plats igår kväll. Tapas i massor och sangria i små mängder... Emelie den kämpen var den nyktra skyddsängelen över situationen som till och med vågade följa med herr ågren till biljarden där det diskuterades med australiensare och var glatt och livat. Tills....
I sakta mak vandrade vi mot anchor där bara "en öl till" skulle drickas. Bra där...
Pang sa det när jag inte var snabb nog att flytta axeln och hormons stigna tonårsgänget blev arga. Jag hatar det. hatar situationer som dom. Jag försökte inte bara en gång inte två.. säkert tre gånger bara få saker att passera.
Gå vidare... hitta nån i er egen ålder att tjafsa med... det räcker...

Pang satt knuffen.

Hjärnan fick eget liv i stressen och förvirringen.
Jag undrar var det är för värld jag hamnar i när den smällen kommer. Jag var inte kvar längre. Arg besviken och frustrerad blev jag i alla fall. När jag insett att jag stod själv mot de allt för många stannade jag för en sekund och tänkte igenom det där. adrenalinet sprutade ur öronen på mig och besvikelsen av att inte hållt en underbar kväll ut utan att hamna i ännu ett stockholms scenario gjorde mig sjukt besviken. Kramade min skyddsängel hej då och tvingade fötterna att bara vandra tills ideen om både hämnd och bullshit var borta ur skallen. Jag gick... gick.. från odenplan till centralen, centralen till st eriksplan igen. tog den ljuva nattbussen hem och föll i sömn..

Drömmarna i natt var bara ett sjukt skämt.

Bodde i ett jävla kakland. alla var gjorda av kakdeg i alla dess former. julkakor till och med. På nåt sätt var kretsloppet att varje kaka skulle baka nya och att det enda som gällde var att vara borta från folk som ville äta en. Ett skämt var vad den drömmen kändes som efter slutet kvällen fick.

Jag är inte bra på såna där situationer. Kvällen var verkligen underbart trevlig, sällskapet atmosfären, allt. Kändes som en bris på ett korthus dom där sista minuterna. Det värsta är, nu när jag vaknat efter antagligen igen för lite sömn, är att det som gav kvällen sin stämpel var såklart det där.
Jag ger upp på utekvällar efter klockan tio nu. håller inte. less på att vara trubbel magnet och samtidigt inte ens vilja hamna i dom situationerna. Jag vill ju ha kvar det där leendet och stämningen, inte fäkta bort idioter som gillar oddsen 8 vs 1 och tycker att för att man vinglar in i varandra är orsak nog för världskrig. Jag är dålig på att bara låta sånt passera mig också.. direkt in i dimman och fäller den röda slöjan framför ögonen..
Jag ville verkligen inte vara i det där. Försökte ta mig ur vinnande på karma poäng.

Får man skylla på kaptenen?

Kom hem igår kväll, lite mer drömsk men med ett annat lugn igen. den lilla resan gav mig i alla fall en lång avslappnande tågresa fylld med musik och sporadiska rader skrivna om gåtor och funderingar jag nästlade in mig i så hårt att jag till slut inte förstod nåt själv.

I can feel the distance...

Så väl hemma igen blev det att attackera renoveringen. går segt men i alla fall inte stillastående. Blir nog grymt när det är klart i alla fall. Gav bort 2 svarta sopsäckar gamla kläder till nån klädesinsamling. Rätt skoj för den som får det, galet färgglada clubkläder och pornbar tröjor.

Changes come, life will have its way... with your pride son.

La mig vid midnatt och kollade en gammal favorit, Donnie Darko. Känns som en liten bit trygghet den filmen. Den där känslan av var man faktiskt står i gapet mellan galenskap och verklighet.
 Flöt bort in i natten med någon slags vakendröm. Väggarna andades och jag kunde känna hjärtslagen i brisen som gick genom rummet. kändes som jag var en muskel i något större mer levande än något annat.. var rätt skumt men tillräckligt rogivande för att falla i sömn.

...I see a name or two, and the ghosts just start to roam, I had em locked away, it seems they cut their own parole...

Idag har man fått lite saker gjorda i alla fall. synsam, läkaren, simmat och ska in till stan på mat och en öl eller två alldeles strax. resten av helgen ska dedikeras till att montera ner den gamla garderoben och stuva in alla kläder etc i min stora nya fina walk in closet.. som inte är klar.. men men. allt i sin tid.
Allt i sin tid.

Driver runt i oändlighet.
Försöker hålla blicken högt men fascineras för mycket av hur jag sätter fötterna.
Ett ungt par hälsar glatt på mig, har aldrig sett dom förr.
tror jag.
Ler snabbt och går fortare.
Det blåser, borde verkligen tagit jacka idag..
Var är jag nu?
Ser mig omkring men känner mig blind när jag försöker utskilja byggnaderna omkring mig.
Var är jag?
Fortsätter låta fötterna trava på. kanske vet dom var jag är på väg.
Cigg. Funkar alltid i förvirring.
Rökte jag inte precis?
Så varmt att jag dör, borde inte tagit långärmat.
Två kvinnor i 30 års åldern skäller nåt djävulskt på varandra, en av dom har en hund i koppel. Hunden verkligen lider av dom höga rösterna och hektiska tonen. När jag passerar dom stirrar hon med hunden i marken och den andra ser på mig som om hon vill ha ihjäl mig. Jag ler mot henne och traskar på.
Var är jag seriöst?
Jag har tappat nåt. Väskan är lättare än när jag började gå.
Vart skulle jag? Var är jag????
Ger upp promenaden, ingenting ser ut som det brukar. Det enda jag ser är mina egna tankar dansandes i skallen, omöjligt att urskilja verkligheten idag verkar det som.
Vänder på klacken och där är min ytterdörr.

Var jag ens ute?

Herr insomnia kom tillbaka. sov igårnatt 3 timmar, vaknade med ett ryck och omöjlighet till att somna om. samma sak nu, la mig vid midnatt och väcks av hjärnspöken klockan 2. bleeh... 
Kan ha nåt att göra med en film jag såg, yatzy, norsk film som kom åt mig hårt. väckte mycket tankar den.
Det är lite rörigt där inne i skallen måste jag säga. Ena dagen tycker jag att jag lagt ihop pusslet fint och vet exakt vilken nästa bit är att lägga, nästa dag finns inga hörnbitar kvar och jag försöker febrilt såga till dom att passa ändå.
Rörigt var ordet.
Ska iväg i nästa vecka ett tag. Ska pröva om det funkar att rensa skallen så. Åka till centralen, kolla var första bästa så långt bort som möjligt tåg åker och bara försvinna dit och fortsätta resa tills hjärnan är klar med tankarna. Jag gjorde ofta så när jag var lite yngre och kände mig kvävd av stan och tankar. Oftast tog det ett dygn eller två så var saker i fokus igen och det var skönt att åka hem. Var den det inte fortsätter man bara framåt, fortsätter resan tills hjärnan hittat ett tecken eller en tanke på hur den ska ställa saker i ordning därinne. Ibland måste man försvinna lite tror jag. Få gå under jord utan att kunna bli nådd och samla kraft där.
Dags att överdosera ört te med honung och försvinna in i nån mer lättsmält rulle och hoppas sömnen hittar hem hit igen.

Jag har ju faktiskt så mycket vackert att drömma om.

Blev helt enkelt att stanna ute hela dagen. picnic vid vattnet, badande hund, pinnar, barn att leka med, slöa på gräsmattor och ett enormt sniffande på allt spännande. Liten bildserie på dagens äventyr.

Blev en tidig uppgång idag. Techno anlände hit vid 9 så då var det bara på med skorna och ut i skogen. Underbart klart väder och vargen i sällskap är inga fel alls det. Han är en magnet för blickar den där jätten. Alltid lika kul att gå in i en mor med ett par barn eller en skolklass ungar, dom stirrar nyfiket men nervöst på den gigantiska hunden och frågar om han är farlig. Ännu roligare att bevisa motsatsen till fara för dom när Techno glatt nosar på dom och myser av all uppmärksamhet. Han är bra han, ger mig alltid så mycket energi att umgås lite med.
Vi la oss på soffan båda två efter våran 2 timmars promenix och jag mest låg och log åt hans snarkningar. Ska bli en dag fyllt av mer promenader och nosande för oss båda.
Är man i Alexborg blir man bortskämd, så är det.

Verkligheten gick ihop med gamla demoner en stund idag och kände att det var dags att prygla mig öppet och brutalt. Fick verkligen kämpa hårt för att dra mig upp och faktiskt se att solen sken och att saker inte är som dom varit. Allvarligt dags att radera ut eller i alla fall fängsla in dessa hjärnspöken. Kanske i alla fall bli sams med dom.
Det positiva var att jag lyckades styra bort tankarna. Satte mig ner blundade och bara andades ut allt som stack glödande pålar i skallen på mig. Skrattade en stund efteråt åt min egen galenskap i det här...
galenskap.... galen?
För många år sen satte en översittande styrande person en tidsgräns för vad han trodde en sån som jag skulle hålla. Detta har nu blivit en liten mani jag hållt fast vid, och vi närmar oss denna tidsgräns med stormsteg. Jag vill verkligen bevisa honom fel, ännu mer bevisa för mig själv att allt bara var en fånig liten fix ide jag aldrig borde lyssnat på. på nåt sätt driver den här tanken på ibland till en panik känsla och världen gungar till och jag är inte längre kvar här. Det är precis såna stunder som verkligen får mig att betvivla att jag inte är galen.
som sagt var det positiva med allt det här att jag faktiskt styrde det undan. stenhård fokus på vad jag faktiskt tänkte och vad och var jag var. Om jag nu ska noja för galenskap verkar den i alla fall relativt kontrollerad just nu. konstigt nog skräms jag inte av när det händer, mer som om jag lämnar en verklighet för en annan som jag inte vill stanna i och stenhårt letar mig ur med alla medel.
Behöver nog en mental skönhetsbehandling som hjälper mig dölja en del ärr därinne.

Solen lyste i dag. Då kan man i alla fall inte annat än le en hel del.

Hösten kändes på riktigt idag. både i kropp och själ. Kallare ute och känner hur mina signaler utåt gärna stannar lite längre innåt och under en varm jacka av tystnad och hemligheter i tankarna. ännu en höst på väg alltså.... Kan nog bli bra kanske. känns som jag kan dom vid det här laget och hur det kan och brukar bli.
Melankolin är lite på väg vilket nog är mitt största höst tecken. ett annat lugn och en annan syn på en del saker.

Var rätt sällskapsjuk idag. kände mycket att den här ensamma vandringen längs tankarnas oändliga landskap är kanske för mycket just det: ensamma vandringar. Får finbesök på torsdag dock så det kommer ge mig sjukt mycket av både energi och glädje. Ska ta hand om Techno hela dagen, ser verkligen fram emot att träffa vargen igen.

Verkligen många tankar som kommer fram av människor jag saknar som en gång stått så nära. var tog ni alla vägen egentligen?

Hösten är nog verkligen på väg på riktigt.

Satt igår söndag med en gammal vän och åt middag och la bilder till gamla minnesluckor och partyn vi gått igenom. Vilka tider det varit, hej å hå. Slogs hårt av hur mycket roligt man hunnit med och många galna människor jag stött på. Fann mig själv i en annan tanke efter det där oxå, lite grann med hur man ser sig själv och var man är i nuläget. Jag kände mig tillfreds och glad över exakt var jag står just nu. "helt otroligt" säger hjärnan min när sådana tankar faller på plats. Men det var en otroligt skön tanke. Oavsett hur kul jag såg ut att ha på alla dessa bilder och hur mycket massor jag saknar en del människor jag idag inte har kontakt med eller som gått en annan väg i livet och försvunnit ur mitt synfält, så känner jag att jag trivs där jag står idag.
 En vis vän sa till mig en gång i tiden att han såg till att alltid vara lite hungrig, aldrig sätta sig i en situation där han var helt nöjd med allt. detta för att han alltid skulle vara i ett läge där han ville ha mer och aldrig slutade sträva framåt. Jag tyckte och tycker nog att den inställningen är både bra och dålig i nuläget. att hamna i en situation där allt är ordnat och man är så nöjd med allt att man bara stannar känns som om man glömmer bort hur mycket som finns kvar och hamnar i en riskzon att bli utråkad och bara låta allt gå sin gång och bara ser på. samtidigt så känner jag att finna den där nöjda sköna känslan är helt fantastiskt. att kunna vandra hem med en kasse mat en måndag och le över att man kommer laga nåt gott till sig själv och bli alldeles lycklig över hur grön och grann ens trädgård är och hur bra man mår av att ha den där. Vardagsmagi.
tror tricket är att skatta sig lycklig över precis det man har var man än är och se till att njuta när något gott existerar i ens liv, och att inte glömma se ljuset även när allt bara ligger som tung mörk dimma omkring en. men samtidigt aldrig glömma att se sig omkring och våga följa nya vägar och våga chansa. i slutändan står det ju verkligen bara i ens eget val om man vill se det man missat och sumpat eller det man vunnit och lärt sig. Jag gillar att vinna och nya saker försöker jag lära mig varje dag.
så hungrig... det kommer jag alltid vara, med ett stort leende på läpparna.

Suttit på balkongen en lång stund nu och bara stirrat fascinerat på det enorma åskväder som dragit fram. Blixtarna slår hejvilt över sollentuna och alexborg. Ända sen barnsben har jag av förtjusning inte kunna slita mig från att leta mig ut någonstans under tak så jag kan se blixtarna slå och höra det enorma muller som följer. man förstår sin plats rätt bra i hela denna livscykel och näringskedja när man ser och hör det. det är nåt renande över ett åskväder och grovt regn. som om gamla tider och hjärnspöken rinner bort av det. tycker det varit på tok för lite stormar denna sommar, kanske det som har saknats helt enkelt. mer blixtar.. mer muller... mer regn att dansa i och låta forsa över sig.
Stormen och jag är vänner.

kan ju vara den lataste dagen nånsin här i alexborg. Det är verkligen stökigt här men nöjd och riktigt lat ignorerar jag det. det är ok att inte bry sig om såna saker vissa dagar. Jag ger mig sjäv frisedel från alla måsten en stund och bara låter denna regniga dag fyllas av film och musik. Rökelsen ligger tung och jag har en hel kanna svart te att förbruka. Underbart.
tror hösten är på väg nu. Lite kallare lite mörkare. Känns skönt faktiskt. är i frid med att detta lands långa mörka period är på väg. Känns som det kommer ljus i andra former som kommer förgylla min vardag.
Dags att vara så lat så inte ens fingrarna behöver arbeta tangentbord. Det är ok. kan vara effektiv imorgon. eller i övermorgon.

Inte idag i alla fall.

Rockstar duon Emelie och Alex satte igång tidigt igår. testade ett nytt koncept att festa sig lite tidigt på dagen så man hinner hem i god tid etc. gick alldeles lysande.
Vi avnjöt öl och shots på Movitz gamla stan varav vi på nåt sätt lyckades få med oss hem till mig 2 gigantiska hoegaarden glas.
tror vi fick dom.
hoppas vi fick dom.
väl i alexborg badades det och avnjöts en hel massa riktigt kryddig pasta. Vi lyckades relativt nyktra och inte för blåslagna av all fylle självförsvarskurser ramla i säng klockan 11 och kom upp fint i tid klockan 8 på morgonen idag. sicket liv man lever, alldeies för roligt ibland.

Nya dagar nya stormar. Jag är redo dock. Fokus i fokus i fokus. Sakta men säkert, dödligt målmedveten även om det går långsamt.
Nya tider nya strider...

Som fågel phoenix än en gång...

Fick sova inatt igen. drömmar kom och gick men jag sov stadiga 8 timmar och gick upp vid 9 helt klar i huvudet. Varit en rätt anti solskens människa idag dock. gömde mig i skuggan i trädgården och försvann in i äventyren böckerna ger mig.
Har en mindre semester kassa jag inte vet vad den ska räcka till. Skulle vara skönt att få gå vilse utanför sveriges gränser, men det får nog bli till att hyra sig det minsta rum jag kan hitta på den mest avskilda plats i sverige. inget fel med det dock, finns en massa saker att försiktigt klura ut och få grepp om. Allt jag vet är att jag måste hitta en plats vid vattnet där jag kan få försvinna bort en stund utan att störas.

I brist på formulering och vaksamhet över hur mycket jag egentligen häller ut av mig själv måste jag tipsa om 2 filmer som verkligen kom åt mig. Powder blue och Franklyn. Har ni inte sett dom och gillar film med lite mer mening än det vanliga hollywood dravlet rekomenderas dom starkt.

Hope is found in the darkest places...

Aldrig lätt att släppa taget om saker man mår bra av eller vant sig att ha vid sin sida.. men ibland kräver situationen så. Ibland finns det ingen mening med att hålla fast vid något man riskerar ha sönder eller förstöra totalt om man inte går vidare.
Det var med den tanken jag somnade in i den längsta och mest utvilade natt jag haft på säkert 3 månader. 7 timmar sömn med lugn i drömmarna. Inga spöken eller demoner, inga tecken eller besök heller. frid och ljus alla timmar igenom.
Jag vaknade utvilad och satt i nästan 2 timmar på uteplatsen med en bra bok och nybakade frallor och te. Jag tror jag behöver sträcka på mig igen. hålla huvudet högre än nånsin och sluta lägga energi på sånt som bara gräver ner mitt solsken och sprätter jord på himlen.
Jag vet att både drömmar, tankar minnen och funderingar kommer komma tillbaka, men jag har en stark mur redo att möta det. Den behövs där ett tag, tillåter den blockera en del av allt som rör sig inom mig tills fokusen är tillbaka på topp och jag helt och hållet förstår vad som faktiskt händer och var jag är på väg.

Idag gav jag mig iväg till skärgården och mor min. Hon har det bra vackert där ute. Köpte fika och satt vid havet en stund, finns det nåt som är så skönt som att stirra sig blind ut över vågorna och bara lyssna? en stund var vardagsmagin så hög att jag bara fånlog åt det hela.. tankar flög tillbaka om mitt rop om serenitet och ro... och där satt jag vid havet och hade precis ett sådant ögonblick. alltid varit så... behöver jag lugn söker jag mig till vatten. ironiskt att varje gång jag behöver lugn glömmer jag bort att det fungerar dock.

ikväll blir det fin middag för me myself and I. slängde mig förbi willys på hemvägen från skärgården och tokhandlade för en hel månad. Minst. Ska fira nattens ro och dagens lugn med att försöka mig på en rond 2 denna natt.
Ljus och värme vänner, skickar er energi idag när den finns i överflöd.

Our actions in life define who we are...

Uppoffringar.
Uppoffringar, betänkda handlingar, samvete och förstånd. Ibland blir jag så sjukt trött på att bära en karma vimpel med mig var jag än går. Ibland skulle jag bara vilja säga "fuck it" och bara följa vad min första impuls säger åt mig och inte bry mig om varken efterföljder eller omgivningens intryck av mina handlingar. Men varje situation där det faktiskt krävs en tanke går likadant.
tänka tänkt tänker...
Så hissar samvetet karmans stolta flagga och hjärnans logik får gå före hjärtats klagan.

Förstånd är en förbannelse.

Börjar inse varför jag ibland hamnar i rockstar mode när alla klara dagar utan regnbågar och moln i sinnet kantas av detta eviga klara tänkande över vad som är bäst och borde göras. Självklart inser jag ju samtidigt att det är så det måste bli, så det måste vara när dom situationerna kommer. Förståndet bombar hela impulsen till annat med 400 kilos kartonger fyllda med den rätta vägen.
Sånt här får mig verkligen att undra många gånger. är jag så försiktig med dessa felaktiga handlingar att jag missar något? är det därför jag närmar mig varje ny människa med en sköld av varsamhet och målar den i social förmåga för att hitta felen innan jag faller? aldrig tvekat på mina impulser i något som bara innefattar mig själv dock.
åka dit, göra det, försvinna nu, tänka sen.
Är det för att jag i tidigare livsepoker varit tvärtom? för att jag enbart i kamp för egen överlevnad inte badade i karmans kalla vatten utan helt och hållet steg in i den eld jag tänt djupt i mig själv?
kanske om man ska jämföra detta med livsbalans, är det så att jag levt så yin måste leva yang, alfa omega.
svart vitt....
Ge mig en gråzon att vila i dessa dagar när alla dessa tankar om sånt här strömmar upp och tidvattnet dränker hela omgivningen för mig. allt jag ser är hur ytan i detta hav av tankar sakta stiger mig åt huvudet. Ge mig min egen ö av serenitet när fastlandet blivit överbefolkat av funderingar.


Allt kommer bli ok allt kommer lösa sig, allt kommer bli ok allt kommer lösa sig, allt kommer bli ok allt kommer lösa sig.

allvarligt talat, jag kollar inte serier i vanliga fall, inte riktigt min grej med saker som aldrig tar slut, men damn man.. har ni tid över och känner för att drifta iväg i en bra serie, checka true blood. jag är helt såld. ge mig nästa avsnitt nu!!!!

 - Om man räknar ihop dom timmar jag lagt ner på att fixa den här spellistan hjärna, då jävlar hade man haft ett halvt liv.
Hjärna:
 - så varför raderar du din mp3 en gång i månaden för att sen sätta in i princip samma låtar en gång till?
 - tyst nu. det blir ju alltid en bättre lista fattar du väl.. å bra musik det kan man inte leva utan.
 - du känner inte att det finns mer viktiga saker att ta itu med istället för att återigen sitta å ladda musik och lägga, igen, i princip samma låtar i spellistan igen?
 - jag har väl inget viktigt för mig? har jag glömt nåt? jag glömmer alltid nåt.. hm, spisen är av...
 - inte så jag menade. du vet, viktiga saker. kanske ringa dom där samtalen du borde?
 - trodde du var hjärna, inte mitt dåliga samvete. sluta var så vettig nu och hjälp mig bestämma om dom här nya låtarna är bra och värdiga nog att få vara i min mp3.
 - har numret här åt dig. 073...
 - ssshhh!!! nu måste jag börja om här, var låten bra nog eller inte??
 - om jag tar fram telefonen åt dig och slår numret då har du inget val eller hur?
 - vadå? vem ska du ringa? be om åsikt på annat håll om låten är bra?
 - ..........
 - punkt punkt punkta inte mig du. jag vet allt vad du tänker. men vet du, idag bryr jag mig inte, söndag ju.. fan vilodag i minst 17 olika religioner säkert.
 - så du är religiös nu?
 - vafan...
 - fan? satanister vilar på söndagar dom med?
 - sluta vara så jävla kvick nu, kan du antingen vara tyst eller hjälpa mig välja låt?
 - om jag är tyst och låter dig vara, vem ska då bestämma låtar åt dig? ditt dåliga samvete?
 - ......
 - tänkte väl det.

Sjukt svårt att vara legalt lat en söndag när man har så mycket som borde fixas.
bara 2 skivor till... sen ska jag. Ska.


kanske.

Sömn följt av varningar, dag fyllt av natt. förvirring och galenskap allt i ett. eftermiddag med rastlöshet.

Kväll fullt av minnen... kväll blev natt och en tung besvikelse kom. Demoner viskade hämndlystet och raggen restes.

Natten fortsatte, energi och lugn, skratt och mera minnen delades. Ro och "hopp". hopp.. i alla benämningar.

Ny morgon och sömn existerar inte här. Alexborg är sömnlöst men rofyllt. Tystnad för en gångs skull. Lugn.

Vissa människor är verkligen energi, vart dom än befinner sig. Sov fridfullt syster.