Vingklippt

Kanske allt var klart innan det ens startade. Kanske det var så att dom drömmar jag lyssnade mest på var samma drömmar du inte ville veta av. Kanske lurades du av stunden.. av hettan.. av dina egna demoner. Kanske var det så.
Men i alla lägen större än 1 finns det alltid hörn kvar. Hörn där saker glöms bort eller hörn som gömmer dom sista dammkornen som inte syns.. men likväl existerar.
Jag har suttit i det hörnet och väntat. Jag syns inte där, men du vet att jag tyst sett på. Nu brinner och förtvinar dom sista fragmenten av drömmarna och händelserna. Av askan från dom målar du mina ögon svarta som för att förblinda det jag en gång sett.
Jag gräver mer än jag flyger tillsammans med dig.

Kanske är det bäst så.

Och inom en blinkning... var allt som det inte existerat.








Kommentarer

Lämna några ord här:

Namn:
Minns mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0