Förstår inte.
jag sitter med min bok och hörlurar nere vid kajen och dinglar fötterna i vattnet. sitter med min penna i högsta hugg och stryker under sånt jag vill bläddra fram till och komma ihåg, delar som talar till mig i böcker brukar jag göra så med. Då kommer sura agda 105 år gammal och frågar vad jag gör. läser svarar jag. varför klottrar du i boken? frågar hon. jag bara ser till att jag hittar dom stycken jag känner jag behöver minnas säger jag och försöker dela ett leende med henne. inte en chans. förstöra fina böcker med klotter mumlar hon och skakar på huvudet, vänder på klacken och staplar iväg.
folk... hade stor lust att riva ut en sida, skriva "bred last" på den och häfta fast den i en av hennes skinkor.