Sleepwalker.

Det fina med dom nätter man har slut på sömnstoft är att om man har tur och är på det humöret att använda sin vakna tid till nåt annat än att förbanna john blund, faktiskt gör en del saker som lyser upp natten.
Till och med inatt, när regnet tvingat varenda rosbuske jag har till djupa bugningar, har jag haft en barnsligt lätt känsla i kroppen.
Regnet kändes inte ens kallt ikväll och efter att jag vandrat runt barfota och letat nattmagi i himlen bestämde jag mig för att ta en simtur. Om barnen äger poolen här dagtid så är jag hajen i det stilla vattnet nattetid. Det är nåt magiskt att forsa fram under vattnet, se hur regndropparna slår i ytan över en och ett undervattens sorl är det enda du hör.
När varken promenader eller simning kunde bota min insomnia bestämde jag mig för att vandra en stund till. Aldrig ägt ett paraply så det fick bli den gamla skinnjackan och en huvtröja som skydd. Efter jag vandrat ner till stranden och inte lyckats hitta en enda bra sten att studsa ytan med började natten komma åt mig lite. Vind regn skog mörker. allt var så intensivt. Lite som att vara på en stor fest med aning för mycket människor som alla ska fram samtidigt. dygnsur började jag trava hemåt, då som om någon bara klickat på en ljusknapp, regnet upphörde.
Den totala tystnaden efter ett regn är magisk.
när jag står där och blickar upp mot himlen som verkade ha stannat upp totalt hör jag något bakom mig. jag vänder mig tvärt och bara två tre meter ifrån mig vandrar långsamt ett rådjur förbi. Det stannar upp mitt på vägen och bara tittar på mig. För ett par sekunder var det som vi båda avvägde vad vi egentligen höll på med och gjorde att vi båda samtidigt hamnat på en grusväg klockan 1 på natten. Rådjuret gjorde den rörelse jag också gör när nånting kommer åt mig och jag känner att jag behöver sträcka på mig, göra mig själv längre. Det rörde sig lite så att det stod med hela kroppen mot mig, synade mig från tår till huvud. såg åt både vänster och höger sen bara med ett litet knyck på huvudet vände det sig om och i sakta mak rörde sig in mot skogen igen. Jag följde det med blicken och när jag inte kunde urskilja det längre och precis skulle börja gå hemåt igen... börjar det regna.
Väl hemma igen och två koppar te senare sitter man nu här med regnet som kvällens soundtrack och försöker återigen hitta ro i alla tankarna.

Egentligen vill jag bara ge mig ut i natten hög på Socker och hoppa vattenpölar tills solen går upp




.

Kommentarer
Postat av: Mir

Ögonblick i tiden,lika fast och lika vild som fången. Jag vet inte riktigt vad jag menar,men din text etsade sig fas och lämnade mina tankar med ett starkt minne. tack.

2009-07-09 @ 09:24:47
URL: http://beyondforever.blogg.se/

Lämna några ord här:

Namn:
Minns mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0