Uppvaknande

Genom träden flyr Den, snabbare och snabbare ränner Den fram, duckar för grenarna och parerar löven med klorna. in i skuggorna söker Den sig, försöker blint att hitta platsen Den kan sjunka ifrån allt och bli ett med mörkret. backe upp kämpar Den flåsande och spottande, vilda svängar för att bli kvitt sin förföljare.
Brinnande är lågan Han håller, små flammor flyr staven och rymmer ut i mörkret som forsar fram bakom Honom medans Hans steg kvickt följer jakten. grenarna piskar Honom, lämnar små röda linjer längs Hans kind. Han forserar skuggorna med flamman, lämnar inget rum att gömma sig i, inga mörka hål att försvinna ner i. Backe upp i full fart, kroppen säger emot av ansträgningen men viljan vägrar ge efter.
Vid stranden stannar Den. vattnet framför glittrar till sporadiskt av månen som tränger sig förbi molnen för att få en skymt av vad som håller på att hända. Den vänder sig om, kan inget annat än vänta in sin förföljare. Den sätter sig, ger efter väntande.
Sanden skvätter i Hans sista rusande steg, skapar en våg som höjer sig och lägger sig lika fort när Han bromsar in. Elden i Hans hand vaknar till av stillaståendet och börjar genast flamma mer intensivt. Han ser ner på Det. Med en sista ansträgning fäster Han staven i marken och sätter sig framför Det.
-det var ett tag sen.. Säger Han.
-det var det verkligen. Svarar Det.
-Jag har saknat dig, tror det är dags du kommer hem. Harklar Han sig med andan fortfarande i halsen efter jakten.
-Jag tror du har rätt, är du verkligen redo för mig denna gång?
-om inte annat får du hjälpa mig att bli redo.
Dom reser sig.
skuggan av Det Han en gång varit och förlorat och Han som jagat tillbaka Det Han aldrig borde låtit springa ifrån Honom.



Energin är verkligen på väg tillbaka. blodet pumpar igen och ögonen känns mer fokuserade. Jag har saknat att fantisera bort mig en natt på stranden med lurarna i öronen och staven brinnande runt mig. När jag väl ligger där i den kalla sanden och bara stirrar uppåt helt utmattad av mina rörelser sekunderna innan, förstår jag inte varför jag slutade ta mig ner hit. lågorna, ljudet, doften, energin.
Fantasin.
Jag tänker inte tveka en enda gång på det här igen. jag Lever. vad som än blockerar mig nästa gång ska jag vara förberedd mentalt på. tankekraft är magiskt. den magin vill jag aldrig mer vara utan.



Kommentarer
Postat av: H.C

ler

2009-11-18 @ 02:24:36

Lämna några ord här:

Namn:
Minns mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0