Satsa för att vinna, våga för att känna.
Känns som det varit en intensiv tid senaste veckan även då jag mest latat mig på landet med emelie. sitter i alexborg nu och mest bara stirrar. trött trött. min nya trend med 2 timmars sömn per natt är en aning utmattande.
Jag har chansat många gånger i mitt liv. jag gillar utmaningar men jag är nog en sjukt dålig förlorare. får känslan av att jag ibland kanske chansar och går in i en utmaning med bindel för ögonen och inte ens en vinst i sikte. bara blind naiv vilja att försöka. "ge upp" existerar liksom inte här.. hur kan man? frågan som dyker upp är dock hur långt man är villig att gå och hur mycket man vågar satsa.
när blir ett försök till vinst inte något gott längre?
Denna vecka ska all fokus läggas på att få lite balans. alla dessa eld och lågor börjar brännas en del. tror min vilja och kämparglöd behöver läggas på något som faktiskt går att genomföra, något annat än högvinster jag inte får hur mycket jag än satsar.
1 dag i taget... men med en plan för livet. kan bli en utmaning.


svårt att försöka sväva som en ängel när hornen i min panna väger för tungt för att flyga.


Tankar om livsavgörande vägval och utmaningar är inte den bästa kombon med för lite sömn i sig. ska skämma bort mig med thai mat och hoppas john blund äntligen hittat en gps att styra sig hit med. inatt vill jag inget annat än drömma.