Dag 2 av nya rutiner. Känns som jag fuskar utav bara helvete att jobba halvtid, men så får det väl vara tills saker är som dom ska vara.
Känns som allt skulle ta nån sorts filmisk skruv och allt omkring en skulle börja dansa och sjunga som en en gammal disney film när saker nu faktiskt kom igång. Men inget dansade, ingen större förändring i nåt alls faktiskt. Vardag är vardag antar jag..
Så 5 till försvunna förresten. Gjorde sista saluten till dom i helgen utan reaktion.
Vaya con dios vänner, hoppas allt är bra på er sida.
Sånt är det... såna är dom..

Hade en del funderingar på lycka häromdagen. Folk som försöker för mycket, är så sjukt jävla glada hela tiden när man nästan känner doften av att saker inte helt är ok, att personen i fokus inte helt har alla indianer i kanoten där..
Jag undrar bara varför. Varför ska man måsta vara glad och jävla lycklig om man inte är det? Vad i vårt samhälle gör det till fel att inte må bra?
Jag vet ju svaret på det där egentligen.. Jag som varit sjukskriven och varken lycklig glad eller på topp vet vad som händer när du faktiskt står för hur du mår. Du är lika poppis som svininfluensan.

"kanske är man bara less på den hela?"  "vilken då?"  "mänskligheten typ.."  "du är fan alltid less på saker."



Segt.