Jag saknar inspiration för tillfället. 
tankarna går om varandra som vanligt, men jag hittar ingen kick. Behöver kicken att få igång kreativiteten. Den har kommit och gått rätt brutalt detta år. Upp som en sol och tankarna har gått i överflöd av ideer och nya sätt att tackla vardagen.. danande ner som en fjäder men även där finns en kreativ ilsken liten vilja som pushar på om att förändra, resa sig, kämpa och övervinna. Det här gråa mellanläget suger helt enkelt. Världen står mest stilla och jag hittar inget som får mina ögon att smalna eller instinkterna att börja göra klart för jakt.
Jag är less på en hel massa bara hela tiden.. börjar känna mig som en grinig gubbe som fyllt 95 utan att ha upplevt något alls och nu ligger på dödsbädden med ånger och värk. Men så gammal är jag inte än. Upplevt har jag i massor...
kan äventyr ta slut? liksom lycka? Kan det vara så att man bara får en viss dos av det och förbrukar man det eller ger upp det försvinner alltihop och inga nya chanser ges? tycker källan för lycka varit en aning seg sen i juli.. tycker äventyren inte funnits ordentligt sen australien.
Vet inte jag. Sverige verkar vara ett land för tjocka marsvin och tamkatter. Jag är varken eller.
Finns 2 ord som står på listan av tabu för tillfället. Det ena är nöjd. Ordet gör mig förbannad.. det har fått en negativ klang som jag inte får bort. Hur kan man nöja sig? känns som ett annat ord för att ge upp eller ge efter och bara låta saker vara som dom är utan att kämpa för att förändra. Sen har jag kanske aldrig varit helt nöjd heller, så kanske det mer handlar om att jag inte upplevt ordets fulla känsla.. eller så har jag rätt och nöjd kan dra åt helvete.
Det andra ordet är vänskap. Kanske inte själva ordet eftersom det egentligen ger mig en god känsla oxå.. men konceptet känns som något folk gärna nämner utan att agera eller faktiskt gå in för vad det handlar om. Ordet vänskap missbrukas för ofta.
Jag är inte riktigt så bitter som det här kanske låter. Jag är mest trött på gråzoner och den totala avsaknaden av riktig livsglöd. Jag vill känna mig flammande och galen igen. Jag vill skrika av energi från en gigantisk utsikt och skratta nätter igenom för att månen skämtar med mig.
Så länge ingen säger "det löser sig" eller "det kommer oroa dig inte" är jag mer ok i alla fall... fler lögner behövs inte.