Överlevde julafton. Ännu en streckad och över. Kan man bara masa förbi nyåret oxå så är allt ok sen. För en gångs skull har jag faktiskt lite pengar över, vilket kan betyda att jag drar mig neråt i europa över nyårsafton. Vet inte än dock. Ingen direkt lust att göra nåt annat än att jobba tills lusten till annat dyker upp igen. Vardagen är för trist för äventyr för stunden känns det som. I alla fall dessa små fjuttiga äventyr utan nedgrävd skatt och gömd karta.
I kväll och imorgon kväll jobbas det i alla fall. Känns bra att dra bort ett par timmar ur tankarna på att jobba sig lite.

Life goes on.

Det är inte så svårt egentligen. Jag menar inget illa med min avsky för julen.. Den väcker för mycket tankar och minnen av saker som inte finns och saker som försvunnit. Den gör mig inte deppig eller arg.. inte bitter eller sur heller. Den lär mig det viktiga i hur saker borde vara och vad man borde arbeta för att se till att det händer andra.
Så när jag säger att denna dag bara ska vara en vanlig dag i mitt liv försöker jag inte pissa på er julgran.. för att jag ska kunna fungera och inte drunkna i minnen och faktum som kan vara tunga att släpa omkring på är det bättre för mig att bara se förbi denna dag.. leta lite kraft i viktigare saker än symboler för nåt som i mitt liv inte existerar mycket.

Så snälla missförstå mig inte... Har bara mitt sätt att hantera sånt här, och ni vet alla hur envis jag kan vara.

Glad julgran på er. Ta hand om er.


Vi kan fira midsommar istället.

Så. Jag gillar ju inte jul direkt. Inte firar jag den särskilt heller. Men det gör inte att jag inte kan skicka ett par tankar och hälsningar till alla ni katter och hundar världen över.
Jag vet att jag är en jobbig jävel vissa dagar, kan vara envis och knasig. Tack alla fina vänner för ert tålamod.
Ibland försvinner jag och vandrar iväg alltför långt i mina tankar. Tack vänner för att ni lyssnar.
Rockstar har man varit.. och antagligen kommer bli igen, tack vännerna för att ni rockar.

Ha en alldeles underbar julhelg. Oavsett religion, tänkande, uppfattning eller vridning.. Ta hand om er. Utan alla era energifyllda galna ideer och tankar skulle mitt liv vara rätt händelselöst och trist..
Största kramarna och bästa värsta till allihop.

I love you guys.

Om alla dessa julspecialer och tusen gånger sedda julfilmer börjar gå er på nerverna, eller om ni bara vill vara någon annanstans en stund... Då rekommenderar jag en film vid namn Ink. Den har ingen stor budget, men den har fan hjärta.
Vägra ett päron till farsa firar jul denna december och se något som faktiskt väcker tankar istället.

Snön ligger vit på taken.. endast Alex är vaken.
Kom hem för 10 minuter sen. Jobba jobb jobb följt av blues ett par mellanöl och backgammon efter allt var fix med Jimmy och Anton. Sen begav man sig på den långa trista vägen hem. Såklart dog mp3 spelarens batterier redan vid t centralen och jag fick stå i 20 minuter väntades på tåget och faktiskt måsta lyssna på alla dessa slödder och puckon gatorna är fulla av. Väl hemma i Alexborg vankas det nu pasta med hemgjord chilitonfisk röra från igår. Största och smartaste frågeställningen efter en lång kväll som denna är om man ska sova eller inte. Jobbet på måndag kräver att man är vaken vid 6. Somnar jag nu vaknar jag inte förrän ikväll.
Pasta är gott dock. Alexborg är lugnt och tryggt i vinterkylan.
Dags att pröva lägga en spellista filmer och se om kroppen gå med på att vara vaken hela dagen ut.

Ljus och frid vänner.

Om man knappt kommer hem för att snön slår ihjäl en är det ett rätt säkert tecken på att nåt inte riktigt är som det ska. Dags att karva spjut och leta mammutar... snö yra? tror fan det!
va sådär lagom nöjd i alla fall. Högsommar i australien just nu... va fan gör jag här?

Tidig lunch idag. Sitter hemma och har till och med fixat mig en kopp te. Måste älska att "jobb 1" ligger så nära.
På väg hem satt idag förskoleklassen från området jag jobbar mest på vid busshållplatsen. Efter 14 HEJ ALEX!!!! började så sången jag hörde tills jag inte ens kunde se dom längre. "Alex badar i keeeetchuuup". Vet inte riktigt vad den betyder... men det var fan kärlek.
Barn är roliga små saker.

Vad ska man med fritid till när inget kan stimulera en längre?
Jag har gått från påhittat inväjnings arbete till 3 jobb. Jag vet hur man effektiviterar sig det är nåt som är säkert. Men egentligen, varför kämpa runt med att försöka fylla sin fritid med att träffa folk som lever så långt bort från din egen verklighet att ni tappar bort allt som finns att säga? eller folk som ni håller fast vid pga en stämpel ni satt tillsammans fast vuxit ifrån för länge sen?
Är jag lycklig? jävla fråga... Definiera lycka. Försök. Definiera nöjd, glad, lugn och frisk samtidigt. Lika vagt som is i november.
Trött på folk som försöker pusha ut sin vackra vardag så hårt att man till slut ser igenom den glasklart. Tjatar man om hur jävla bra allt är kan det bara vara ett tecken på att nånting inte riktigt är på plats.
Men egentligen är det inte mitt problem. Folk får vara så. Leva sina liv och hälla ut sitt skitsnack. Empat i all ära... Men vissa av oss formas in i något annat. en kärlek byggd i sten och en vilja utan gränser. En tanke svart som sot och den empatiska känlsan kan enligt mig förbli gömd för omvärlden.
Låter jag bitter? Inte alls. Är en favorit i repris, en skugga av det förgågna upphöjd i ljus, en sämre version av mitt bättre jag när det låg på botten. Less bara. Less på att hålla fast i saker som egentligen inte ska vara där, ännu mer less på dom som tvingar rep omkring det.
Tillfällig förvirring kanske.. hur svårt kan det vara att faktiskt tänka efter..
Fuckin besvikelse av hur dessa tankegångar går.

Egentligen. Spelar det nån roll? Alla är vi inte fanatiskt besatta av en värld välsignad i numret 2. En del av oss kanske bara ska vara alla nummer vi vill vara och stanna i dom. 7 är en bra siffra. Jag håller och försöker hålla efter den. siffan 2 är en dröm dom flesta kommer på att den är bättre att dela itu, kanske sätta ihop med högre nummer eller splitta igen. Alla har vi våra unika sätt.

En gång för inte länge sen sattes det hopp i min trädgård. Grodde fort.. men samma frön började förlösa salt i min jord nästa dag. När vinden sen blåste dom vidare mot det grönare gräset på andra sidan där dom en gång kom ifån tycktes det växa där igen. men med en påtvingad hormon behandling och så långt från allt ekologiskt som existerade.
Inget växer dessa dagar.
bara dessa svarta rosor. 

Om man ska tro på tecken... ni vet såna där saker som på nåt sätt talar om vilken väg man ska gå när man är fast i en snurr av tankar. Om man ska tro på dom.. då undrar jag.
Så jag var på mitt mycket "givande" möte. För mycket snack om bokstäver och tid gav mig ett mörkt tänk. Kände mig rätt less när jag vandrade därifrån. Stod med svarta ögon och väntade på bussen med bara alternativa planer till livsstil i tankarna. Kliver på och möts av hela armén av kids från mitt jobb. I kör sjöng dom "alex klipper buskar" låten och diskuterade blåa bussar med mig. Måste säga att man faktiskt känner sig rätt uppskattad när ett stort gäng förskoleungar hänger på bussrutorna efter du gått av och vinkar i kör. Dom är rätt bra dom där. Så vad betydde tecknet? Var det ens ett tecken? eller var det kanske bara något som hjälpte mig lätta sinnet en stund?
Tänker inte fundera mer på det idag. Ska njuta lite till av att i alla fall kidsen gillar mig.. och det är fler än inga alls.

And if you go... furious angels will bring you back to me.

Tystnad skulle nog vara ordet att beskriva levnads sättet för tillfället. Är nog inte så mycket att tankarna är som dom alltid är, inte heller är det nåt särskilt som händer... även fast det händer nåt varje dag, men det märks inte.
Jobb, renovering, överlevnad.
Jag bytte ringsignal på mitt larm igår kväll. Mest för att jag på nåt sätt lärt mig att sova ifrån det gamla och de behövs nåt nytt. Jag är inget tekniskt geni, det vet dom flesta, så jag sökte igenom mobben grundligt och hittade säkert 20 nya sjukt irriterande ringsignaler att irritera mitt vaknande med. Så jag vaknar av en förbannat iriiterande melodi vid 7 i morse. Gick upp senare idag eftersom jag har ett sånt där extremt "effektivt" möte idag. Ett sånt där möte som kommer ändra på allt.... inte.
Så melodin fick ringa i alla fall en snooz innan jag gick upp och vinglade in i badrummet för morgonens tradition att kasta iskallt vatten i ansiktet tills jag ens får upp ögonen. Budget frukost med 2 ostmackor och en Burn som på nåt magiskt sätt överlevt i kylskåpet och inte blivit uppdrucken.
dusch, klädgrävande, borsta hår. Klar och redo 8.30 då jag med en kopp te i handen tog vandringen genom alexborg letandes efter glömda saker man kanske behöver på mötet. 8.50 vandrar jag upp mot bussen. Precis när den glider upp vaknar hjärnan till en sekund och ber mig vänta lite. Frågande lyder jag den och funderar lite på varför jag inte steg på och att jag nu missat den när busschaffisen konfunderad tittar på mig där jag står småmuttrande med mig själv och verkligen är lost.
Hjärnan sänder signaler till min hand som letar upp en skrynklig lapp i fickan där det står stort och tydligt: Mötet börjar 10.30....
Så kan det gå. Mer äventyr än så blev det inte. Jag undrar var jag tar vägen när jag inte är kvar att tänka i verkligheten utan helt och hållet är någon annanstans och måste skakas igång av hjärnan tills jag förstår vad som händer.
Hur som helst släpade jag mig tillbaka till borgen och försöker nu döda tiden tills jag faktiskt ska iväg med bloggande och ännu en kopp te.
Jag vill åka från sverige nu. Om jag nånsin haft en roll att spela i denna reality show stockholm sänder dygnet runt så har jag lyckats bra att dra ner det till statist jobb på tredjedels halvtid. Vill ha min egen show.. nånstans där jag och vardagen uppskattar varandra.


I övrigt undrade jag stort och mycket var Hellcat tagit vägen. Sände många tankar din väg igår kväll, hoppas du har det bra i alla fall.

i övrigt övrigt hittade jag en ring jag saknat, men tappade istället ett hänge jag tänkte börja använda igen.

Så kan det gå.


Deadly is the melody.


Förresten om ni inte lever i tvåsamhet och mest suckar över alla som fastnat i den och behöver nåt att döda dom kvällar era upptagna vänner leker mamma pappa barn framför idol... kan jag rekommendera nåt mindre barntillåtet.
Serien Sons of Anarchy. Kan vara min bästa vän dessa trista december kvällar.

Varför är det så att när en del människor tycker dom ska ge en råd, att dom dom talar till dig som om dom visste mycket bättre om allting? som om dom var placerade högre i näringskedjan eller var mer värda?
Jag stänger av väldigt ofta när folk försöker förklaraför mig hur mitt liv fungerar. Vad vet dom...
Alla kämpar vi mot vårt eget ego och vår egen vardag.. alla är vi i kampen och livet. Alla är vi krigare.
Förstår inte varför en del låter sitt ego tala när dom försöker hjälpa bara.


Så ännu en vecka börjar segla mot sitt slut. Orkan varningen har slagit till 2 gånger men falskt alarm. Änglarna styrde den undan om än med en del svårigheter.
Sköra vingar i vinden.


Har rensat ett par gånger till denna vecka. 4 nya namn som försvunnit, en del känns sorgligt.. en del är fan på tiden.


På jobbet fick jag som uppgift att sätta upp julbelysning och resa en gran samt klä in den i lampor.. ödets ironi är det inte?
Jag skrattade nästan halvt ihjäl mig under hela uppgiften.. denna fula plastgran skulle alltså vara den stammens totem under deras konsument fyllda träd mördar religion... Nästan så jag faktiskt gjorde uppgiften med en viss stolthet..  Så åker ni förbi en lysande plastgran som inte ser helt rätt ut och nästan verkar peka finger åt er.. då vet ni vem som satt upp den.


Snö fyllda skogar är nåt jag längtar efter. Det är vackert. men idag i frostens bitande och vägens hala märkte jag att frost fyllda grenar och sena höstgömmare är otroligt vackra dom med. Tycker nån kan komma på ett sätt att kunna bära frost som smycken, utan att man behöver frysa såklart.. men jävlar va snyggt det skulle vara med frostade händer...
Blir man lite mer kall kanske det kommer naturligt?


Stort grattis till A för hennes praktikplats... du förtjänar den och kommer göra succé, I know it.


Jag undrar jag... eftersom vi faktiskt har ett par såna där konstnärer i denna stad som gör saker utomhus, i city etc. typ såna som stickar saker runt skyltar elelr slänger upp galna affischer.. hur mycket sånt kan man göra utan att åka fast? alltså var går gränsen för stötande material?
Jag har ett par ideer om lite stads "konst".. det inkluderar en rödklädd skäggig docka, ett rep med nån sorts knop på och en skylt med texten "Köp en Lögn" på. Kan nog bli en hit...


Jag ser ut som Neo i the matrix idag.. vill ha lite av hans flashiga akrobatik tricks bara... I am the One... at least second..
Fine.
I am the None.

Botemedel mot låsta tankar - En dags hårt arbete.
Fick 2 timmars sömn av gårdagens besvärliga situation. Kom ändå upp vid 6 och tog mig med tunga zombie steg till jobbet. 3 koppar kaffe och en skarp tanke örfil i ansiktet för uppvaknandets skull sen ut. Tog nån timme sen var hjärnan i fas igen. Full fokus på jobb och framtvingad klarhet hjälpte litegrann. Less på att en uppbyggnad av en krånglig vardag ska vara så svår att nå. Den "hjälp" jag så fint blivit erbjuden och försöker mitt bästa för att ta är ingen väg att vandra.
Igen är det dags att glömma och rensa bort guidelinjerna folk försöker lura in mig på och ta detta i egna händer. Då vet jag i alla fall om att saker inte funkar är det helt och hållet mitt fel och inte förbannelsen av att vara en jävla kugg i ett alltför trasigt system.
Nya tag, hård fokus och ett fortsatt sökande.
På mitt sätt.