Man känner hur det kryper fram.. Höst.
Satt och verkligen hjärndött surfade sidor jag inte ens hittade nåt att fördriva min vakna tid med och lyssnade samma låtar jag lyssnat senaste veckan en gång till. Satt där, när jag hörde hur regnet slog, nej till och med rammade fönstret.
Stängde av musiken och var helt tvungen att slå upp balkongdörren. Vilken syn. En mörk himmel med ett stänk av ljus skimrande genom den och regnet som piskade fram.
Kunde inte hjälpa det, galenskapen kallade.
Gick tillbaka in, fram med ett par slitna jeans och ett gammalt linne.
ut ut ut...
Gick barfota ner på gräset, regnet var iskallt men helt sjukt uppfriskande.
Kunde inte hjälpa det, galenskapen kallade.
La mig på gräset och utmanade mig själv till om hur länge jag kunde stirra ut regnet utan att blinka.
Regnet vann, men kul hade jag där, på en gräsmatta.. i ösregn... barfota.... endast iklädd ett linne och ett par trasiga jeans.....
I september.
Nästan brast ut i skratt en stund när jag låg där och tänkte vad mina grannar skulle säga om dom såg mig och självklart när jag vinklade huvudet mot grannfönstret stod där en nervös mor och kikade fram bakom gardinen. Hade stor lust att gå runt, knacka på och få henne att utmana lite regn hon med.
Måste gått 30 minuter innan jag inser att hela kroppen skakar för att det är så kallt och att det inte finns en torr fläck kvar någonstans över hela mig. Vacklade hem igen, tappade upp ett ångande varmbad, hällde upp en whiskey och släckte varje lampa i huset.
Låg där och försökte snappa upp ljudet från regnet utanför.
Föreställde mig att det regnade lika varmt som vattnet jag låg i.
Kunde inte hjälpa hur kvällen tog skruv.

Galenskapen kallade.