Underbar kväll var det. God mat, bra vänner, glatt humör... Allt var på plats igår kväll. Tapas i massor och sangria i små mängder... Emelie den kämpen var den nyktra skyddsängelen över situationen som till och med vågade följa med herr ågren till biljarden där det diskuterades med australiensare och var glatt och livat. Tills....
I sakta mak vandrade vi mot anchor där bara "en öl till" skulle drickas. Bra där...
Pang sa det när jag inte var snabb nog att flytta axeln och hormons stigna tonårsgänget blev arga. Jag hatar det. hatar situationer som dom. Jag försökte inte bara en gång inte två.. säkert tre gånger bara få saker att passera.
Gå vidare... hitta nån i er egen ålder att tjafsa med... det räcker...

Pang satt knuffen.

Hjärnan fick eget liv i stressen och förvirringen.
Jag undrar var det är för värld jag hamnar i när den smällen kommer. Jag var inte kvar längre. Arg besviken och frustrerad blev jag i alla fall. När jag insett att jag stod själv mot de allt för många stannade jag för en sekund och tänkte igenom det där. adrenalinet sprutade ur öronen på mig och besvikelsen av att inte hållt en underbar kväll ut utan att hamna i ännu ett stockholms scenario gjorde mig sjukt besviken. Kramade min skyddsängel hej då och tvingade fötterna att bara vandra tills ideen om både hämnd och bullshit var borta ur skallen. Jag gick... gick.. från odenplan till centralen, centralen till st eriksplan igen. tog den ljuva nattbussen hem och föll i sömn..

Drömmarna i natt var bara ett sjukt skämt.

Bodde i ett jävla kakland. alla var gjorda av kakdeg i alla dess former. julkakor till och med. På nåt sätt var kretsloppet att varje kaka skulle baka nya och att det enda som gällde var att vara borta från folk som ville äta en. Ett skämt var vad den drömmen kändes som efter slutet kvällen fick.

Jag är inte bra på såna där situationer. Kvällen var verkligen underbart trevlig, sällskapet atmosfären, allt. Kändes som en bris på ett korthus dom där sista minuterna. Det värsta är, nu när jag vaknat efter antagligen igen för lite sömn, är att det som gav kvällen sin stämpel var såklart det där.
Jag ger upp på utekvällar efter klockan tio nu. håller inte. less på att vara trubbel magnet och samtidigt inte ens vilja hamna i dom situationerna. Jag vill ju ha kvar det där leendet och stämningen, inte fäkta bort idioter som gillar oddsen 8 vs 1 och tycker att för att man vinglar in i varandra är orsak nog för världskrig. Jag är dålig på att bara låta sånt passera mig också.. direkt in i dimman och fäller den röda slöjan framför ögonen..
Jag ville verkligen inte vara i det där. Försökte ta mig ur vinnande på karma poäng.

Får man skylla på kaptenen?