Suttit på balkongen en lång stund nu och bara stirrat fascinerat på det enorma åskväder som dragit fram. Blixtarna slår hejvilt över sollentuna och alexborg. Ända sen barnsben har jag av förtjusning inte kunna slita mig från att leta mig ut någonstans under tak så jag kan se blixtarna slå och höra det enorma muller som följer. man förstår sin plats rätt bra i hela denna livscykel och näringskedja när man ser och hör det. det är nåt renande över ett åskväder och grovt regn. som om gamla tider och hjärnspöken rinner bort av det. tycker det varit på tok för lite stormar denna sommar, kanske det som har saknats helt enkelt. mer blixtar.. mer muller... mer regn att dansa i och låta forsa över sig.
Stormen och jag är vänner.