Suttit i skymningen med ett glas rött och ett paket ciggaretter jagandes i tanken dom sista molntussarna på himlen som flyr fram som skenade hästar.
det gör något med en när man är ute från storstaden. har alltid påverkat mig att komma ut nånstans där tankarna får springa fritt en stund, nästan övervälmande med dom sanningar man hittar och nya frågeställningar som ställs. har skickat ut så många tankar till alla er som står mig nära ikväll. jag hoppas ni hörde mig.
sitter nu här med en kopp rött te och bob dylan spelas flitigt i bakgrunden för "du måste bara höööra det här, jättebra!!!"
jag gillar hur människor känner ett behov av att spela mig musik. känns som alla mina år av musik och lyrik knarkande har fått andra lika beroende, att kasta gamla och nya influenser på mig.
lagade stor middag för mor min och hennes grannar jag aldrig egentligen gjort bekantskap med. lagade jamaicansk kyckling med en helvetes massa chipotl chili. måste lyckats på nåt sätt då till och med grannens 10 åriga dotter gillade det. hon drack dock 14 glas vatten till, men tog till och med en andra portion. lika bra att lära in ungdomen på stark mat medans intrycken fortfarande kan formas... även fast såklart, det aldrig är försent att lära sig nya saker.
apropå henne. fantastiska ungdom... vi småpratade, vi "vuxna" om liv och rörelse. hon letade en öppning att få vara med mer i samtalet och jag letade ännu mer en öppning att släppa in henne, finns inget som ett barns uppfattning om livet. letar man rena sanningar är barn det mest magiska man kan stöta på att ge en råd. vi satt där och talade resor, vilket händer ganska ofta med mig med i bilden. så jag kläckte ut mig som råd till henne att hon aldrig ska sluta jaga sina drömmar, att hon kunde bli vad hon vill om hon bara aldrig gav upp på vart hennes dröm ledde henne. hon svarade:
ja, det är nog sant. så länge man inte jagar mardrömmar.
kloka barn... kunde inte annat än både leende och huvudskakande av min egen insikt av vad hon sa, bara nicka gillande och stjäla bort dom sista jordgubbarna dom "vuxna" petade i sig flitigt och smuggla dom till henne. hon skålade med mitt vinglas och vi ignorerade för nån minut resten av allt "vuxen" snack och pratade tillgängliga klätterträd. mor min berättade skräckhistorier om hur hon fann mig i 20 meters gran toppar när jag var liten och hur jag alltid skulle klättra högst, vilket fick dom andra "vuxna" att sucka och flickan att fnittra.
kommer bli en vild och klok unge det där, det kan jag se redan nu. ljus till henne, hon imponerade mig massor.
sen satt jag där. när dom "vuxna" ansett det för kallt och barn ansågs för sent att vara vakna, jagandes moln på himlen medans dom sista dropparna rödvin slank ner. tände en cigg och som alltid, blåste mot molnen och i fantasin var det jag som blåste dom väster bort från himlen jag önskar blå och klar imorgon.
som sagt, många tankar gick ut till många av er fina människor i min närhet. jag tänker på er, dessa dagar när jag har energi att skicka er tänker jag ännu mer.
nu ska jag och mina sockerkantade tankar om livet och världen skapa fristad i en soffa med ljus och rökelse.
ljus och värme systrar och bröder... wherever you are.