En svag doft av målarfärg och "nytt" ligger över lägenheten. Rökelsedoften har försvunnit nånstans. Helt ok dock, den kommer brinna som aldrig förr när detta projekt är klart.
Man lär sig en del om vad det är att gå in för en stor renovering som detta. Den fina glorifierande bild jag målat upp i mitt huvud var nog inte fullt så enkel när det praktiska väl kom in. Det är väl min drömmande konstnärsådra som ser saker lite annorlunda helt enkelt. Men snyggt kommer det bli och fler bilder på förvandlingen dyker snart upp.
Det gynnar ju min kreativa sida detta också, 4 halvstora projekt har jag planerat in nu för att göra detta till verkligen det jag vill så fort saker börjar bli klara.
På andra sidan hjärnhalvan önskas det mest att snön nu fan får försvinna. Blir inga blommor gjorda så länge detta gigantiska vita täcke bara ligger där och vad som än gömmer sig under vägrar att gå upp och sätta igång med sitt liv.

Snart kommer helgen förresten... och vilken helg det kommer bli! Jobb fredag lördag, sen blir det festen med stort FFFF.
Anton aus tirol för hela slanten. Vill ni joina kaoset föreslår jag att ni tar er till min arbetsplats söndag kväll, det vankas alkohol, helt galna människor vissa värre än andra, fest, fest och massor av kärlek.

Idag saknar jag en person en hel del. Undrar så vart du tagit vägen... Nånting inom mig hoppas att du läser denna blogg ibland och kanske saknar mig tillräckligt för att höra av dig. Så katten, ta och slå mig en signal snart.
Skicka ett mail? Flaskpost? Röksignaler? brevduva? Postlådegroda?





En favorit i repris för att sätta ett slut på denna onsdag:


Even though I've never called it perfect
When I die, I want to know it all was worth it
I want to know that I tried my best with
Embracing every moment that I was blessed with
Every life, every death, every time that I wept
Every moment, every person, every line that I said
Every night, every day, every time every place
Every kiss, every wish, every side of the maze
Every cut, every bruise, every love that I'd lose
Every time that I broke and the times that I grew
Every drop of rain that these clouds would spew
To help form the man that I amounted to
And I'm thankful, that I am who I am
And I've been where I've been and I came out grateful
When it's finally time to make an exit
Just know, that I don't regret a single second