Vad ska man med fritid till när inget kan stimulera en längre?
Jag har gått från påhittat inväjnings arbete till 3 jobb. Jag vet hur man effektiviterar sig det är nåt som är säkert. Men egentligen, varför kämpa runt med att försöka fylla sin fritid med att träffa folk som lever så långt bort från din egen verklighet att ni tappar bort allt som finns att säga? eller folk som ni håller fast vid pga en stämpel ni satt tillsammans fast vuxit ifrån för länge sen?
Är jag lycklig? jävla fråga... Definiera lycka. Försök. Definiera nöjd, glad, lugn och frisk samtidigt. Lika vagt som is i november.
Trött på folk som försöker pusha ut sin vackra vardag så hårt att man till slut ser igenom den glasklart. Tjatar man om hur jävla bra allt är kan det bara vara ett tecken på att nånting inte riktigt är på plats.
Men egentligen är det inte mitt problem. Folk får vara så. Leva sina liv och hälla ut sitt skitsnack. Empat i all ära... Men vissa av oss formas in i något annat. en kärlek byggd i sten och en vilja utan gränser. En tanke svart som sot och den empatiska känlsan kan enligt mig förbli gömd för omvärlden.
Låter jag bitter? Inte alls. Är en favorit i repris, en skugga av det förgågna upphöjd i ljus, en sämre version av mitt bättre jag när det låg på botten. Less bara. Less på att hålla fast i saker som egentligen inte ska vara där, ännu mer less på dom som tvingar rep omkring det.
Tillfällig förvirring kanske.. hur svårt kan det vara att faktiskt tänka efter..
Fuckin besvikelse av hur dessa tankegångar går.

Egentligen. Spelar det nån roll? Alla är vi inte fanatiskt besatta av en värld välsignad i numret 2. En del av oss kanske bara ska vara alla nummer vi vill vara och stanna i dom. 7 är en bra siffra. Jag håller och försöker hålla efter den. siffan 2 är en dröm dom flesta kommer på att den är bättre att dela itu, kanske sätta ihop med högre nummer eller splitta igen. Alla har vi våra unika sätt.

En gång för inte länge sen sattes det hopp i min trädgård. Grodde fort.. men samma frön började förlösa salt i min jord nästa dag. När vinden sen blåste dom vidare mot det grönare gräset på andra sidan där dom en gång kom ifån tycktes det växa där igen. men med en påtvingad hormon behandling och så långt från allt ekologiskt som existerade.
Inget växer dessa dagar.
bara dessa svarta rosor.