Det var stormöte i Alexborg idag. Jag, samvetet och den inre realisten satt och blandade 45% galenskap med lätt avslagen energidricka tillsammans med alla dom inre demonerna. Som vanligt tar det den inre realisten på tok för länge att mixa drinkar så samvetet utmanade oss alla på ett riktigt shot race med importerad verklighetsuppfattning.
Jag vet av gamla erfarenheter att har man redan fått i sig ett par drinkar galenskap är den sämsta blandningen just att börja dricka verklighetsuppfattning.. ändå hejade till och med hjärnan på så det kunde bara sluta på ett sätt.

Runda efter runda satt vi bara där, stirrandes på vararandras olikheter och frågorna hopades hur vi ens kunde leva i samma hus. Varje gång samvetet försökte säga nåt avbröt den inre realisten snabbt med sin ständiga fras: Tänk realistiskt för helvete. och varje gång han sa helvete brast alla dom inre demonerna ut i en kör av gapskratt.
Det är ingen hemlighet att den inre realisten på senare tid allt mer ses umgås med hjärtat och hjärnan dessa dagar mest förvirrat ser på från sin takvåning när dom inre demonerna dansar runt midsommarstänger tisdagar i oktober. samvetet å andra sidan lindar mest in sig i silkesfiltar och bedyrar hur lent tyget är.
Själv har jag hittat mig en ny bundsförvant jag önskade hårt och mycket hade kommit på denna lilla gathering. min nya bästa vän hoppet. Men just idag var hon inte här. Istället satt jag och försökte sluta mixa galenskapen med demonernas svarta häxblandningar och trösta den inre realisten när han druckit upp all energidricka och förstod att han bara hade ren galenskap kvar i barskåpet.
När alla flaskor stod tomma och dom inre demonerna bestämt sig för att leta efterfest och lämnat oss satt vi 3 kvar där. Och för första gången nånsin kom orden från den inre realisten vi alla väntat på.
Allt kommer lösa sig, det kommer bli ok. Vad som än händer har vi i alla fall varandra.
Samvetet öppnade en väl gömd flaska lugn av bästa årgång som vi i stilla takt blandade ut med sista dropparna verklighetsuppfattning.

Jag reste mig till slut och gick ut på balkongen.
Då såg till min förskräckelse att dom inre demonerna stött på min nyfunna vän hoppet och matade henne bitter frukt....